Solen steker över staden. Det är VARMT!

Helt otroligt! Quelle chaleur [kel shalööR]! Just som man har klivit ur duschen börjar svetten att rinna på nytt. Värre blir det när molnen ligger på och luften står still. MEN, man ska inte klaga. Är det inte det här man betalar för när man åker utomlands?

Eftersom sommaren är här på riktigt nu så sysselsätter vi oss med diverse sommaraktiviteter. Picnic i parken, simtur i en sjö (i Payrolle) med efterlängtad svalkande effekt, barbeques på terassen och mycket liknande. Allt detta känns som en bonus inför sommaren hemma i Sverige. Jag törs inte längta för jag vill inte att vistelsen ska ta slut. Inte än, inte nu..

Ikväll ägnade vi oss åt sociala men lugna aktiviteter. Vi samlades på terassen och lyssnade på gitarrspel och övade vårt växande franska ordförråd. Så där som en mysig sommarkväll ska te sig. Sen en liten fika nere på torget i den skonande svalkan som infinner sig efter 11-snåret. Mmmmmmyyyysss.

Imorgon blir det calanquerna förhoppningsvis. Litervis med vatten och ett glatt humör är svaret. Och Emilia!! Glöm för guds skull inte kameran!

Bisous

MEGA-hopp

Fy skäms Emilia! Tänk om någon får för sig att jag har övergivit min stackars blogg :( Hur skulle det se ut?!

Briefing för närvarande:

Precis när jag började bli som mest hemmablind så dök kära Zara upp mitt i min lilla egna värld. Mitt nya liv krockade med mitt gamla inom loppet av några millisekunder. Plötsligt satt hon där på busshållplatsen i mörkret och väntade på mig. I hjärtat av Aix! De dagarna som hon var här var enormt givande. Så skönt att få se hennes glada ansikte igen. Och så mycket att prata om. Vilket väder vi hade dessutom!!

Sen var det dags att åka hem till Sverige på blixtvisit. Diverse mindre lyckliga omständigheter rådde, men måste man så måste man. Familjen var ett kärt återseende. Det är inte förrän där och då som man inser hur mycket de saknas en. Och govännerna, Zara och Frida. Jag kommer tillbaks tillslut igen. Lovar! Då är Karro säkert hemkommen också.

Nu är Helena här som en förlängning av mötet med mitt forna jag. Alltid lika trevligt med henne i närheten. Vill inte att hon ska åka hem. Snart står mitt golv tomt; ingen madrass, ingen gäst, bara jag i min ensamhet. Måste försöka njuta lite till av min vardag i Aix.

Och imorgon är det GRAND EXAMEN FRANCAIS !